Joakim Johansson – minst lika spännande som Lerin
På Norra Allén 25 i Karlstad hittar du honom och hans charmiga källarateljé.
Konstnären som på sitt sätt är minst lika spännande som Lars Lerin.
Joakim Johansson och hans konst i olja och akryl har gått spikrakt upp på konsthimlen. Han är flerfaldigt prisbelönt.
Karlstadskonstnären har haft sex utställningar på anrika Liljevalchs i Stockholm och finns representerad i en mängd olika miljöer och hos privata samlare runt hela landet.
Han är född 1965 och har bott hela sitt 58-åriga liv i kära stadsdelen Norrstrand.
En engelsk kärlek och en snäll farbrors hundralapp fick fart på Joakim Johanssons hyllade konstnärskap på 80-talet.
– Jag började måla på heltid först som 24-åring och jag är en autodidakt (självlärd) konstnär. Jag gick en kurs en gång, men det var meningslöst. Läraren kunde ju inget, berättar han och skrattar.
Skrattar gör Joakim ofta.
Han hade fallenhet för måleri redan som mycket ung men inte intresset. Då tog idrotten all hans tid.
– Men jag fick faktiskt femma i teckning i femte klass. När alla andra gjorde askkoppar, när vi jobbade med lera, gjorde jag en soffa. I den satt en katt med en gubbe som rökte pipa. Jag har faktiskt kvar den än.
När Joakim gick i tvåan på gymnasiet drabbades han av ett hårt slag.
– Vi hade svenska vid niotiden på morgonen. Plötsligt såg jag inte texten i boken. Jag gick ut på toaletten, såg mig i spegeln men kunde inte se ansiktet och fick jätteångest.
Han tog sig hem på cykeln – med nöd och näppe.
– Sedan fortsatte synbortfallet med jämna mellanrum. Mamma tog mig till en ögonläkare, men han såg inget fel. Jag hade drabbats av migrän med aura, som påverkar synfältet. I dag finns medicin men inte då.
Hela tillvaron förändrades.
– Jag tvingades sluta med idrotten och under ett halvår vågade jag mig inte ens ut. Det var då jag började måla lite för att ha något att göra.
Något senare bar det av på en resa till England med Joakims fotbollslag Norrstrand.
Då, på båten över Nordsjön, sa det klick när han träffade två år yngre engelskan Debbie.
– Alla i laget stötte på Debbie, men hon valde mig. Tyvärr hade jag inte modet att resa och hälsa på henne i England. Fast vi brevväxlade under sju år.
Debbie hade gått konstskola och jobbade på konstmässor.
– Hon inspirerade mig. Vi gjorde teckningar till varandra i breven och jag skickade en målning till henne. Det fick fart på mitt måleriintresse!
Joakims mamma hjälpte en äldre herre matinköp och städning. En dag fick Joakim en hundring av den snälle mannen. Han använde pengarna till att köpa kinesisk oljefärg och en panå.
– Men det är ju inte bara att börja måla. Det gick åt helvete! Man måste lära sig hur färgen funkar. Då blev jag helt fast. Jag upptäckte ju att nästa tavla blev bättre, och nästa och nästa.
Första utställningen hade han i ett litet galleri i Karlstads gamla bibliotek 1995. Sedan har det bara gått spikrakt uppåt.
– Det har hänt att kompisar som kommit hem till min bror Niklas har sagt: ”Wow, har du en Joakim Johansson på väggen”. Då blir det kul när Niklas berättar att vi är bröder.
Joakim Johansson har en helt egen stil med sina suggestiva, fantasieggande och mystiska verk.
– Kalla mig inte fotorealist. Jag går bortanför det och faller för små detaljer. Ett ljus. Jag skalar bort allt oväsentligt. Jag vill få fram något mystiskt. Bilder som inte finns i verkligheten.
Som motivet med en hjort i en säng och en varg som tittar in genom sovrumsdörren! Den såldes dyrt till en samlare på Strandvägen i Stockholm efter att ha visats upp på Liljewalchs vårsalong.
Joakim Johanssons bilder fångar ögonblick, sedan lämnar han betraktaren att fylla i sin egen tolkning av situationen och dess inneboende möjligheter.
– Jag vill att mina målningar skall påverka betraktaren. Målet är att inte att fånga det du ser, utan det som just passerat. Eller som kommer att ske.
Joakim Johansson tar tid på sig när han målar. Vissa verk tog två år, från ax till limpa.
Han tar gärna emot besök i sin lilla ateljé på Norra Allén 25. Här finns massor av skön konst till beskådning!
Hur gick det då med engelska kärleken Debbie?
Kontakten upphörde och hon fick tyvärr aldrig veta att hennes svenske ”Jocke” med tiden har blivit en mycket erkänd och flerfaldigt prisbelönt konstnär i Sverige.
PER MÅRTENSSON
Fotnot: Joakim Johansson han har tilldelats Arbetsstipendium från Karlstads Kommun 2014, Thor Fagerkvist Stipendium 2013, Nya Wermlands Tidningens Kulturpris 2012 och Konstnärsnämndens arbetsstipendium 2009.
RUBRIK:
Bukowskis om Joakim Johansson
På Bukowskis hemsida (Nordens ledande auktionshus) står följande att läsa om Joakim Johansson:
”Joakim Johanssons arbeten utmärks av en stor nyfikenhet, en resa mellan olika sinnestillstånd och motivkällor. Det handlar om det oväntade, det underliggande, det handlar om ljus och skugga, om antydningar. I bilderna upplöses tiden, skeenden möts och perspektiven flätas samman.
Ur ett visst perspektiv är Joakims målningar fotorealistiska. Samtidigt rymmer de svårfångade teman med drömlika känslor med surrealistisk underton, som kanske bäst kan beskrivas som magisk realism. Joakim Johanssons arbeten utmärks av en stor nyfikenhet, en resa mellan olika sinnestillstånd och motivkällor. Det handlar om det oväntade, det underliggande, det handlar om ljus och skugga, om antydningar. I bilderna upplöses tiden, skeenden möts och perspektiven flätas samman.”
Foto Joakim Johansson
Text Per Mårtensson
Joakim Johansson ställer ut på Galleri Herrhagen 1, Herrhagsgatan 1 c Karlstad
